Saturday 31 March 2007

Fågelhotet


Titta vad jag hittade på min garageuppfart igår! Jag är nu helt säker på att den frireligiösa sekten försöker driva mig härifrån. De började med poltergeisten de frammanade, när det inte lyckades skrämma mig med den försöker de nu hota mig. Jag antar att den här döda fågeln är utplacerad av deras egen Clemenza och symboliserar något i stil med ett avhugget hästhuvud. Jag är spänd på fortsättningen.

Thursday 29 March 2007

reespect


Såg precis att Schweizaren Oliver Jufer dömdes till 10 års fängelse för "majestätsbrott" efter att ha förolämpat thailändske kungen genom att vandalisera porträtt av honom. Tror att sådant endast kan inträffa i det här landet hehe. Denne Oliver hade alltså lallat runt astankad och spraymålat porträtt av kungen. Mindre klokt av honom var att göra det på kungens födelsedag som firades med dunder och brak här, och dessutom under ett par cctv-kameror.

Titta på den här bilden. De gula tröjorna symboliserar thailändarnas tunnelseende kärlek till sin kung. På hans födelsedag har varenda människa i Thailand en gul tröja på sig, endast för att kungen bett dom ha det!
Hur smart är Oliver Jufer som ger sig på kungaporträtt i ett land som detta, eller hur hjärntvättade är dessa kungaälskare? Hehe.
Kan tillägga att mannen bott 10 år i Thailand, så han borde väl veta vad som gälller. Haaaaaaaaaaa.....

Allting fast mycket mer

Två gånger senaste månaden har det inträffat horribla bussolyckor här. Inte bara att bussen kör av vägen eller krockar, utan nu senast gick det till som så att bromsarna slutade fungera, bussfan började brinna och dundrade ner för en backe rakt in i ett berg. Känns överflödigt att tillägga att alla passagerare kremerades omedelbart i eldhavet (jag var inte med på bussen).

Det är med andra ord lite som USA här. Allting är mycket mer, mycket värre.
Ska boka en bussbiljett nu. Lutar åt Kambodja.

Wednesday 28 March 2007

Olika företag i Chiang Mai:

Mr. Order (motorcyklar)
Mr. Mechanic (motorcyklar)
Mr. Burger (hamburgare)
Mr. Car (bilar)
Mr. Slim (air condition)
Mr. Pussy (bar girls)

Tuesday 27 March 2007

En dag med Mikael

08.07
Slutar snooza och går upp. Hör min telefon ringa medan jag står i duschen. Undrar vem som ringer klockan åtta på morgonen. Ser sen att det var fastighetsmäklare HARVEY från Australien som vill ha priser på en ny webbsida. Ska ringa honom under förmiddagen.

08.20
Mediterar.

08.47
Äter frukost. Finns ingen yoghurt i kylen så jag kokar GRÖT. Till det blir det kaffe och två sötbananer (tror det heter så). Svettas ymnigt när jag tar sista tuggan gröt. Grannens hund skäller som besatt.

09.11
Tar mig an dagens första arbetsuppgift, bildhantering och retusch. Kan inte sitta i ateljén på tredje våningen, det är för varmt där trots att jag har fläkten på läge ”super cool”. Sätter mig i köket på bottenvåningen istället. Det går bättre. Termometern visar på + 28 grader.

09.53
En man som säljer KVASTAR avbryter mig när han kommer rullande med sin kvast-kärra och hojtar något jag inte förstår. Jag följer honom med blicken tills han rullat bort.

10.01
Fortsätter retuschera. Börjar på ett mail till BRAD, som ska ha en webbsida till sin möbelexport-firma.

10.21
Blir avbruten igen när GLASSMANNEN åker förbi. Han kör en moped med sidvagn varpå glassboxen står och har även en musikanläggning som spelar samma midi-loop NONSTOP. Stackars människa.

10.45
LINNEA messar och vill ses och äta lunch på onsdag.

10.59
Kommer på att jag glömt ringa Harvey. Jag ringer upp honom och vi diskuterar pris.

11.21
T kommer tillbaka från sin förmiddagslektion. Hon har med sig 2 boxar TAKE AWAY. Vi äter lunch tillsammans. Jag är fortfarande mätt efter frukosten, men öppnar trots det förväntansfullt min box med ris och kyckling i röd chili. Äter upp all min mat plus lite av T:s.

12.14
Åker till THE SEASHORE*. Försöker säga ”jag är varm” på thai till ägarinnan MAEW (uttalas ”mjau”) men blandar ihop orden. Sätter mig vid ett bord och beställer en latte (vilket jag lyckas göra på thai- det är Maew som lärt mig). Maew ger mig i vanlig ordning två stora kakfat samt iste utan att jag bett om det. Hon envisas alltid med detta och säger att det är en del av hennes service.

*The Seashore är ett WIFI-CAFÉ.

12.31
Slutar slösurfa och fortsätter dagens arbete. Lägger upp annonser på TRADERA.

12.43.
Mr. Kanok Yenkhuntod som ska starta en egen TOUR AGENCY kommer in på caféet och vi har ett improviserat MÖTE. Han vill ha en webbsida och vi diskuterar pris. Han vill gärna ha något i stil med denna: http://www.thaiaccesstours.com

13.56
Är fruktansvärt varm. Ser på ”Chiang Mai News” webb att det är + 36 utomhus. Vad gör jag i Chiang Mai? Varför är jag inte på en strand?

15.32
Ser en lokalbuss! Den kör förbi utanför caféet. Fantastiskt, har inte sett en på flera dagar. Tror att det finns ungefär fyra stycken lokalbussar i Chiang Mai. Det bor över en miljon människor här. Det blir drygt 1 buss per 250 000 människor.

15.45
Hittar ett par snygga jeans på ACNE´s webb. Ska köpa dem i sommar. Nu är jag egentligen mer intresserad av badbyxor.

16.02
Kan inte koncentrera mig längre. Äter kakor och surfar på flygresor till MALAYSIA istället. Det kostar 499 baht (ca 100 sek) enkel resa från Chiang Mai till Kuala Lumpur med Air Asia.

16.19
Skriver klart mailet till Brad som jag påbörjade imorse och bifogar ett layout-förslag.

16.29
Får ett mail av CAROLIN som vill dricka VIN med mig i Vitabergsparken i sommar. Tack Carro! Klart vi ska.

16.37
Batteriet lyser rött, bara 6 % kvar. Slår ihop datorn, betalar Maew och går ut till mopeden. Jag parkerade den i skugga men nu står den i sol. Sadeln är stekhet.

16.59
Åker med T till Warorot Market i CHINATOWN. Vi köper kläder att sälja på vår auktionssida på Tradera.

17.23
Håller på att få värmeslag vid ett rödljus på vägen hem. Står stilla fem minuter i en korsning, solen steker och det är tidernas trafikstockning. Ser flera thai som har både JACKA och VANTAR på sig. Det är nästan 40 grader varmt.

17.33
Hemma igen. Packar upp kläderna och fotograferar dem.

18.14
Går ett varv runt huset.

18.16
Sätter mig på trappan utanför ytterdörren. Solen går ner. Konstaterar att mitt hår luktar avgas efter hemfärden.

18.33
Åker med T till Huay Kaew NIGHT MARKET och köper mer kläder.

20.12
Äter MIDDAG på TSUNAMI Sushi Restaurant. Den heter så på riktigt.

20.38
Åker hem igen. Ingen trafikstockning. Ser en polis som skjutsar sin fru på tjänstemopeden, ingen av dem har hjälm. Hycklare.

20.53
Går upp till ateljén. Det är fortfarande jättevarmt där inne. Sätter på fläkten. Skissar upp en MÅLNING. Har bara två dukar kvar, en stor och en jättestor. Funderar på vad jag ska måla på den jättestora.

23.57
Sätter mig på trappan utanför huset igen. Det blåser lite och är äntligen ett par grader svalare. Ser två stjärnor och en halv måne.

00.11
Går upp till sovrummet på tredje våningen. Lägger mig.

Friday 23 March 2007

The golden shower institute

Det har regnat, blåst och åskat två nätter i rad nu, alltså:
det har blivit bättre luft här. Skogsbränderna har slocknat och giftmolnet sköljts ner i jorden. För detta vill jag rikta ett varmt tack till kungliga regn-framkallar-institutets norra huvudkontor och deras tappra ansträngningar att framkalla regn.

Jag vet, ni tror att jag skojar, men dom finns på riktigt. Det officiella namnet är ”The Royal Rain Making Operation Centre (north region office nr 1)”. Jag orkar inte ens ironisera över det.

Tack!

Thursday 22 March 2007

Kannibalen

Inatt sköt de med kanoner här utanför. Jag är nästan helt säker på det. Men ok, det kan ha varit fyrverkerier också. Men det var en jävligt skum tid för fyrverkerier, typ kl 4 på morgonen. Fast å andra sidan har jag aldrig varit med om så mycket fyrverkerier, alla tider på dygnet, som här. Där jag bodde förut brukade de dra upp tonvis med upp raketer mitt på dan alldeles utanför mitt hus. Det lät som stan skulle sprängas. Sen steg det upp svart rök bland hustaken. Jag fick nyårsromantiska känslor och tyckte det var allmänt fint tills jag fick veta att fyrverkerierna var en begravningsritual och att den svarta röken kom från liken de just kremerat.

Den svarta röken brukade driva i riktning mot min balkong och landa i flagor, stora som snöflingor och ganska... formbara. Jag brukade knåda ihop små figurer av flagorna och ställa på balkongräcket. Sen knuffade jag dom över kanten så de föll handlöst i buskaget fem våningar nedanför. ”Aaaah” skrek jag medan de föll. Jag kände mig som en människo-offrande kannibal, och skrattade högt. Men en av flagorna lackade förmodligen och har nu uppenbarat sig som poltergeisten i mitt kök....

Wednesday 21 March 2007

En helt vanlig tisdagskväll på andra sidan jorden

…tänkte jag iaf. Jag satt i min ateljé högst upp i huset och skissade. Egentligen var jag uttråkad och önskade att något oväntat skulle inträffa. Det var då jag hörde de långa, utdragna snyftningarna från bottenvåningen. De övergick sedan till ångestfyllda skrik och slutligen lät det som om någon höll på att sprättas upp levande nere i köket. Bilder av psykade blodiga barnlik från typ ”sjätte sinnet” flimrade för mina ögon. Jag blev stel av skräck och började svettas floder. Jag ropade på T men hon gömde sig i sovrummet och vägrade komma ut. Det var vidrigt. Ljudet fortsatte. Efter att ha försökt vänja mig vid tanken att jag hädanefter skulle få stanna på 3e våningen i mitt hus resten av livet och leva på kackerlackor och klorerat kranvatten fattade jag mod.

Jag gick motvilligt ner för trappan och ut i köket men såg inget lik, det var helt tomt i köket. Nu lät det som ljudet kom från den mystiska baksidan av huset istället. Jag var omanligt rädd och svalde hårt. Sen smög jag ut i tropiknatten med en ”Kiwi Brand” slakthuskniv i handen. När jag kommit runt till baksidan av huset slog mitt hjärta lika hårt som Rocky Balboa fistfightar. Men baksidan var också tom, sånär som på en katt som glodde argt på mig.

Jag blev totalt förvirrad och låste ytterdörren och gick upp igen. All denna skräck krävde ett toalettbesök. Inne i badrummet kunde jag inte låta bli att titta ner i badkaret (fråga mig inte varför). Det var då jag blev övertygad om att jag var med i en ny skräckfilm. Det myllrade upp svarta skalbaggar ur golvbrunnen i badkaret. Jag skrek högt. Jag förstod inte vad som hände.
Förmodligen var det den frireligiösa missionärs-sekten i grannskapet som frammanat poltergeistrar och annat otrevligt för att tvinga bort mig från deras helylle-community.

Jag gjorde en magisk ritual för att driva bort allt ont. Sedan fyllde jag badkaret med kemiska bekämpningsmedel och tittade med iskall blick när skalbaggarna kämpade för livet i giftsörjan.
De har inte kommit tillbaka.
Barnliket däremot vet jag inte vad jag ska göra med. Jag ska pröva med att gå till en häxdoktor nu.

Monday 19 March 2007

Väderleksrapport


Cancermolnet ligger kvar över Chiang Mai. Snart kommer jag låta som Darth Vader och bara kunna prata genom ett sånt där plaströr i halsen. Igår körde de upp feta militärflygplan som kryssade fram över hustaken, jag trodde de skulle bomba alla vägar för att lösa trafikproblemet men det visade sig vara någon sorts kemisk besprutning igen.

Bara för att ni ska kunna tycka mer synd om mig lägger jag upp en bild på giftdimman här. I vanliga fall brukar man se berg och skyskrapor vid den här korsningen, nu syns knappt solen… ååh stackars mig.

Saturday 17 March 2007

Svenska flickan


Igår var det dags för tanda-gnisslan och tårar när Maria och Helena skulle vidare på sin simple life turné. De kom hit för ett par veckor sen, ockuperade ett våningsplan i mitt hus och vägrade flytta ut.

Kvällen till ära ordnade de hur som helst en avskedsmiddag med live show. Ni kan själva se på bilden hur fascinerade de blir över thailändskornas pingiskunskaper.
Ett antal timmar senare, jag är inte riktigt säker på hur det här gick till, vi rullade iaf runt i Chiang Mais onda områden på nån slags råttsafari och lyckades också på något sätt få tre vildhundar att jaga oss hejvilt längs med gatorna.

Kvart i sex i morse vaknade jag. Sex gick bussen till Burma. En minut i sex tvärnitade jag el mopedo utanför aracade bus station. Resan var fantastisk och på den konstiga gränsmarknaden köpte jag knark och uppstoppade chimpanspenisar som jag ska exportera till japan med stor vinst. Nu ska jag sova.

Thursday 15 March 2007

The new, miraculous air refresher

Idag upplevde jag en extremt obekant känsla när jag kom ut på morgonen. Senaste veckan har det ju inte gått jag att andas och människor dör på riktigt av luften här! Mina ögon har kliat så att jag velat riva ut dom och tvätta dom i formalin och dessutom har jag fått böldpest-liknande utslag. Men nu, imorse var det något med luften… jag kunde andas. Det är lite, lite bättre luft. Jag kunde läman syrgastuberna hemma i morse.

Så, vad har hänt? The thai solution, såklart. De skickade upp flygplan som har släppt ut massa kristaller i luften som tydligen renar den och framkallar regn (låter som nåt de skulle kunna göra i Nordkorea). Det var samma vända förra året för övrigt: akuta föroreningar – flygplan med magiskt regnelexir – ren luft!

Någon miljöansvarig här borde få Nobelpriset.

Wednesday 14 March 2007

Surabaya Johnny

På lördag ska jag till Burma igen. Det innebär att jag kommer få nöjet att tillbringa ett par timmar i den gudsförgätna hålan Chiang Rai, en charmerande stad i nordligaste Thailand som får en rysk förort att framstå som rena paradiset. Efter att ha varit där ett par vändor nu så kan jag bara se att det finns tre olika anledningar att åka dit överhuvudtaget:
1. Trekka runt i bergen med hennafärgad nyvänster som fascinerat upptäcker att gräset är starkare på andra sidan.
2. Köpa billiga prostituerade från Burma i tveksam ålder tillsammans med tribal-svennar och svettiga affärsmän.
3. Ett ovälkommet bussbyte innan du åker över gränsen till Burma för att förnya ditt visum.

Så, alternativ 3 it is. Detta är dock sista gången jag behöver göra denna resa på ett par månader, det korrupta regelsystemet här tillåter bara tre visa runs, och detta blir min tredje. I slutet på april måste jag och T istället ta oss till Laos eller Malaysia, ansöka om nytt visum på en ambassad och sedan tillbaka till Chiang Mai. Sen kan jag göra tre nya spännande Burma-resor.
Förra gången jag reste upptäckte jag dock till min stora lycka att det går att åka billiga och knökfulla bussar modell 50-tal tur och retur, och det gläder såklart mitt reseromantiska hjärta. De påminner lite om de amerikanska Greyhound-bussarna, så jag kan sjunka ner i de insuttna skinnsätena med håret fladdrande i fartvinden och låtsas vara Jack Kerouac...

Med hursomhelst… med facit i hand hade jag kanske inte valt att bosätta mig just i Thailand som har ett av de krångligaste systemen i Asien för västerländsk arbetskraft, men what the fuck! Och skulle jag nu plötsligt råka få ett par tusen över kan jag alltid köpa ett ”immigration letter” signerat av thailändska kungen. Det slår allt vad Green Card heter med hästlängder. Tullkontrollörerna går ner i spagat när du viftar med det och du får åka limousin tillbaka hem. Det är det jag älskar med det här landet. Så....
Hey ho, let´s go!

Tuesday 13 March 2007

In i dimman

Igår fick jag veta att jag är storrökare. Jepp, jag röker mer än the Marlboro man. Vad har hänt? Grejen är att luften i denna stad försämras i rasande fart. ”Hot Season” har inletts, träd och buskar är knastertorra och regn har jag inte upplevt sen oktober. Men Chiang Mai-borna i all sin enfald eldar gladeligen sitt avfall, kvistar och löv, bildäck och papper, plast och cyanid, vilket såklart åstadkommer tjock giftig rök. De flesta fordon går på dödligt högoktanig bensin eller diesel och varenda människa har en motorbike. Åker du bakom en tuk tuk eller Songthaew känner du bokstavligen hur lungcancern kommer smygande ner i lungorna. Chiang Mai ligger dessutom i en dal, vilket gör att smogen som bildats nu ligger som en Lützendimma över staden, och det är extremt obehagligt att vistas utomhus. Särskilt som jag igår alltså fick reda på att en enda timme utomhus här motsvarar att röka 100 cigaretter. Det innebär med andra ord att jag puffat i mig ett antal tusen cigaretter sen jag kom hit.
Jag har munskydd utomhus som en god asiat men luften är så proppfylld med småpartiklar att det måste vara hälsosammare att sörpla i sig DDT än att vara utomhus här. Kropp och kläder är täckta av ett fint lager svart damm när jag kommer hem och jag vill inte ens tänka på hur mina organ ser ut...
Jag funderar nu på att beställa en gasmask och en sån där biohazard-dräkt från något nukleärt forskningscenter för att i alla fall överleva till sommaren.
Det mest intressanta med detta är att fenomenet tydligen upprepas år efter år, utan att någon någonsin verkar intresserad av att lösa problemet. Vad som är positivt med det hela är väl att det inte är så infernaliskt stekhett hela tiden, eftersom solljus inte passerar smoglagret. Att det medför att jag byter hudcancer mot lungcancer vet jag däremot inte vad jag ska tycka om…

Idag var jag för övrigt hos polisen igen, ”the thai police officer part IV”. Jag har alltid sett en viss charm i en korrupt poliskår som utfärdar egna lagar och regler alltefter sin plånboks tjocklek, och det gör jag fortfarande, det känns mer ärligt på nåt sätt. Men nästa gång ska jag muta polisen när han stoppar mig, så jag slipper sitta en timme på polisstationen och titta på deras pappersarbete och långsamma skrivmaskinsknattrande. När jag satt där försökte jag ta reda på vad som egentligen gäller när du kör motorcykel. Finns det några regler över huvud taget? Och, som en blixt från en klar himmel raderades alla polismäns engelska ordförråd. ”Solly, no undlelstand” var allt de kunde klämma fram.
Liers! ville jag ställa mig upp och skrika.
Men eftersom jag är livrädd för att hamna i en Thailändsk arrest (man har väl sett Bangkok Hilton…) så knep jag käft. Hädanefter ska jag dock svara med den klassiska thai-frasen ”sorry, no have” när en polis frågar mig efter pass eller pengar.

Wednesday 7 March 2007

På promenaden, del II

Jag tror att jag nämnde något om hinder i min väg för ett par dagar sedan. Jag kände att detta måste dokumenteras, så jag gav mig ut på stan med kameran för att föreviga något som förmodligen kommer ge mig Pulitzer-priset.
Varsågod, ta del av min egen privata hinderbana… (notera även den totala frånvaron av människor som går. Det beror inte på att det varit kärnvapenkrig utan helt enkelt på att ingen thailändare vet hur man gör)









































Thursday 1 March 2007

I saw the sign...

Ja jag vet, det är en idiotisk titel men ace of base-låtar poppar upp i mitt huvud med jämna mellanrum. Jag tror att det beror på att jag blev hjärntvättad av Ulf Ekberg någon gång under 90-talet.
Men iaf, tillbaka till rubriken. Jag kan inte hjälpa det. Jag älskar skyltarna i det här landet. Kanske är det med nån sorts distanserad västerländsk ironi i bakhuvudet, men ändå. Här kommer ett par jag gillar just nu.