till slut, en studio!

Imorgon byter jag adress för 18e gången på ett halvår, men nu blir det mer permanent. Största huset jag någonsin bott i blir mitt i 6 mån för en löjligt billig penning, och jag får äntligen min efterlängtade ateljé att husera i! Imorse gick första flyttlasset (det är helt sjukt hur fort jag samlar på mig prylar).
Fröken real estate hjälpte till att köra med sin stora SUV, imorgon ska jag på thailändskt lasta el mopedo överfull med de sista prylarna och kuska tvärs över Chiang Mai.

I måndags var jag hos Steve, den konstintresserade o totalt neralkade barägaren, och lämnade lite dukar. Han har en stor bar och vill ha allt jag gör, så jag antar att jag kan hålla mig sysselsatt ett tag framåt.

Denna veckas favoriterkonstnärer:
Max Ernst samt René Magritte. Ja, Dadaisterna, Pablo P och det härliga 20-talet finns där, hela tiden.
Pretto pretto prettooooooooooo!

Chiang Mai - Myanmar - Chiang Mai

Åter från Myanmar. Bussen var hyfsat i tid för att vara Thailand och åtta timmar T o R gick förvånansvärt smidigt och jag tillbringade ungefär en timme inne i den fascinerande diktaturen. Efter att ha gått genom gränskontrollen och passerat ett ingenmansland, en bro på ca 30 m omgärdad av taggtråd, möttes jag av skrikande försäljare, taxi-chaufförer och osande matstånd. Så långt ingen större skillnad mot landet på andra sidan bron. Men stackarna därinne var ju helt deperata o tryckte ner viagra, cigaretter och dvd-filmer i handen på mig, och försäljarna gick med på att sälja varorna till löjligt låga priser. Eller vad sägs om en limpa cigaratter för 100 baht (20 skr) eller en dvd-box med valfri tv-serie (10-20 cd-skivor)för drygt 300 baht? Jag testade en killes prutmån (en limpa cigaretter), han började på 350, sänkte snabbt till 150 och när jag fortsatte spela svårflörtad sprang han efter mig och skrek 100! Han ville verkligen verkligen ha pengar (synd för honom att jag inte röker).

Men, nu till en helt annan fråga, nämligen thailändarnas relation till AC. Åker du buss i Thailand får du välja mellan buss med AC eller utan. AC-bussarna går ofta under namn som VIP-buss eller liknande. Så långt allting bra. Men väl inne på bussen… det spelar ingen roll om du åker tidigt på morgonen när det bara är ca 10 grader varmt, det är fullt ös på AC´n och busschauffören sitter i täckjacka och vantar. De thailändska resenärerna sitter och kurar under filtar och mössor, medan ett fåtal stackars svennebananer som inte vet vad som väntar sitter i shorts och linne . Iaf, bussen rullar igång, och chauffören vrider på kylan ytterligare ett par snäpp. Jag och T var dock visa av erfarenhet klädda i tjocka tröjor, halsdukar samt täcke. JAg vet, det låter helt sjukt. Trots detta var vi, i likhet med resten av bussens passagerare likstela när vi vacklade av bussen i Mae Sai, staden på gränsen mellan Thailand och Myanmar. Först efter ett par timmar i solen hade vi tinat upp igen, men då var det dags att sätta sig på bussen tillbaka till Chiang Mai. Kan ju tyckas märkligt med detta fenomen, som upprepar sig gång efter gång, vart du än åker i Thailand (liknande gäller på tåg). Varför stänger de inte av AC´n när hela bussen sitter och skakar av köld? Vad är grejen!?!?!?????

Men ok, varför åker du inte buss UTAN AC då, kanske du undrar. Det är det som är problemet. Åker du utan är det istället hett, hett, hett. Och då föredrar jag att frysa. Det är trots allt ytterst sällan du gör det i Thailand.

Oh, i have to leave...

Ja, på söndag lämnar jag Thailand för Myanmar...
men återkommer redan samma dag. Jag ska göra den mytomspunna "visa-run" många västerlänningar som bor här tvingas göra med jämna mellanrum. Det går i korthet ut på att jag måste förlänga mitt visa som snart går ut, och det går bara att göra genom att lämna Thailand, gå typ 30 m över gränsen in till Myanmar och sedan återvända in i Thailand en halvtimme senare, få en ny stämpel i passet och åka hem till Chiang Mai igen. Detta gäller för alla som inte har arbetstillstånd eller någon form av visa som gör att de slipper denna fantastiskt byråkratiska procedur. Och självklart finns det resebyråer som bara specialiserar sig på "visa-runs", visa-relaterad byråkrati är en luktrativ inkomstkälla här. Jag och T åker dock på egen hand söndag morgon och jag ser fram mot en intressant upplevelse...

Apropå byråkrati, igår skrev vi på kontraktet för huset, ägaren, fröken real estate agent och vi. Namnteckningar in absurdum, men tack och lov lyckades vi få ett kontrakt som var på både thai och engelska. 1a februari är huset vårt och jag jublar över tanken på att byta 24 kvm mot 120!

Favoritmålare denna vecka: P Gauguin och Miró, hans "the waggon tracks" samt "the vegetable garden with donkey" är underbara.

I need a house...and guess what?

Ja, jag vet inte riktigt var jag ska börja, men jag har precis skaffat ett hus här. Ja, det är sant. Ett hus. 3 våningar. En jävla massa rum. Helt nytt. Helt galet. Om 2 veckor flyttar jag in där med T. Jag trodde inte detta om mig själv, hehe. Men snart är det ett faktum. Imorgon ska vi träffa the land lady och diskutera, samt slutligen skriva på, ett 6-månaderskontrakt.

Huset blir en kombination av ateljé och bostad. Ateljé på 3e våningen och det ska bli så jävla skönt att äntligen ha en studio att jobba i. Det finns andra möjligheter såklart att skaffa en studio här, i fredags var jag på vernissage på ett galleri här och pratade med ett par konstnärer (bl a den galne ryssen "Aljexandjer") om att skaffa en gemensam studio… men just nu vill jag ha det såhär. Har dock en inbjudan från den galne ryssen att delta i krokimålning här med en del av Chiang Mais intelligentia, vilket jag ämnar göra någon dag.

Och, talking about konst, jag har bondat upp mig med en konstintresserad barägare här, Steve, och jag får använda hans bar som galleri! Igår slöt vi en deal. Grattis till mig själv! Har gjort 5-6 målningar sen jag kom hit, så jag har ett par att visa… men kommer måla ännu mer intensivt nu, ska fylla hela hans bar hehe. Studerar Malevich, Monet och Dalí. Får se vad som kommer ut av det.

Men vänta nu, helt plötsligt på svenska? Ja, världen är märklig.

things Thai

After living in Thailand a few months, i have noticed some things very charecteristic for Thailand, for example that

• you are allowed to do u-turns on the highway

• the traffic lights are more like decorations; you are not supposed to stop when the light turns red

• you will meet people driving in the wrong lane, in the opposite direction, even on the highway

• you must go to the chef in the kitchen and explain very clearly what you want to eat, because the waitress doesnt understand your order

• the police have traffic controls only when they run out of money

• you can by ice cream with sweet corn

• you wear a yellow sweater on mondays beceause the king told you to do so

• you see signs saying "please turn off the engine when you have parked your car" (global warming isn´t a big issue in Thailand)

• you will have the main courses spiced up with sugar instead of salt…

…and i love it!

The monastery

Back in Chiang Mai, and oh yes, living four days in a monastery was certainly something special. The course was tough, no kidding, food only twice a day (6.30 and 11 pm) and most of the day i had to practise meditation. No talking with the other meditators, sleep at 10 and rise at 4… and i hate to get up before 8! But the nuns and monks were big help and i was surprised not feeling any hunger or tiredness, i just kind of walked around in a very special mood, felt some sort of relief and also a very happy feeling, beeing with people who spend their lifes sharing love and peaceful toughts.

The temple (called wat in thai) was amazing, ok there are many many wats in thailand, but Doi Suthep is really beautiful and the view from the top of the mountain... wow!

When i left the temple and meditation centre and walked out on the streets of chiang mai, it felt like i was hit by a tornado, it felt like the souls of all the people i met or was surrounded by went through my mind…

But now i´m back in the city, and i will spend the next days looking for a house/studio. I´m climbing the walls of this apartment! But i continue to paint 24/7. For the moment i´m studying Picasso in his 20s.

Happy new year!

I spend yesterday night in downtown Chiang Mai, at the Tai Pae gate area, the place to be (haha) on the big celebrations here in Chiang Mai. Me and T had a really nice evening, together with thousands of thais we sent off this ”fire balloons” , rising high in the sky (the balloon is supposed to bring good luck if they rise high, and if it don´t...beware), and there were so many balloons it looked just like beautiful stars, flowing slowly around in the sky. Occasionally one of them where hit buy fireworks, amusing the crowd, but everything was really beautiful, and hopefully this will be a year of peace and enlightenment for all people around the world.

Tomorrow i´m going to the mountains, again. But not the djungle this time. I´m going to Doi Suthep, the mysterious mountain i see from my balcony. I´m gonna stay on the very top of Doi Suthep (its a couple of thousand mtrs), in a buddhist temple, on a 3 day meditation retreat guided buy monks. Read more about it on this excellent web site:
http://www.fivethousandyears.org/courses.html
I´m a bit excited about that and what i´ll learn. It´s only white clothes, no contact with the outside world and so on, but it´s only 3 days. But if i like maybe i´ll take the 21 day foundation course next time…

Back in Chiang Mai Friday, hopefully (?).

And what about the studio? I have met some artists who told me how to get a studio, but maybe i´ll get a house instead... Yes, that´s correct. A house. It´s not that expensive actually, and i´m gonna talk with a real estate agent when i´m back. At the moment i´m working in my small apartment as you may know, day and night, and when i think about a house with a couple of rooms…yes haha!