Fika

Efter 2 dygn i Sala tror jag att jag vet allt om alla i den här staden- det har skvallrats oavbrutet sen jag kom hit. Dessutom har jag fått en rejäl fika med mormor och hon hade såklart ännu mer skvaller att bjuda på, det var inte nådigt. Vi har idag även hunnit med att titta in en ny turistattraktion, fängelset Salhalla och fick också beskåda ett dramatiskt polisingripande på tågstationen. Nu är jag helt slut och lämnar silverstaden. Åter till fjollträsk och två veckor till av backpacking i sin egen stad alltså. Sammanfattningsvis kan jag säga att Sala tyvärr inte uppfyllt en enda av mina fördomar. Nu har jag en spännande tågresa till Stockholm att se fram emot, tack och lov har vi fått senaste numret av Amelia av Towes snälla mamma så att vi kan få i oss ännu mer skvaller. Tidningen frontar med bild på Anna Book och hennes feta dotter, så det ska bli spännande.

Sala- silverstaden

Sala har visat upp sig från sin bästa sida och nästan alla mina fördomar har kommit på skam. Solen skiner och himlen är blå och iskall. Idag har jag och Towan varit på spännande äventyr runt om i Silverstaden, även känd som de vita broarnas stad.





Dagen inleddes med en cykeltur- resans mål var Sala silvergruva










Gröna gången. Så vackert att det gjorde ont i hela mig.








Uppfarten till grufvan. Som synes har Carl XI varit här och härjat.








Mystiska schaktet Herr Stens botten med igenbommade gångar att utforska. Minus dock för att allt silver var borta.
















Så här ska ett äppelträd se ut! Självklart pallade vi.









De vita broarnas stad. Vackert som en tavla. Hittills har jag sett 17 vita broar.







Avslutningsvis den berömda Sala-kebaben. Det var visst nåt med såsen...

Tåget till norrland

Idag tar jag ett stort steg. Jag ska på besök till Sala, hometown of Towe. Eftersom jag dissar alla städer med mindre än 1 milj invånare ska detta bli extremt intressant. Men jag är nyfiken på silvergruvan, tror jag. Men mina förväntningar stannar väl där, och jag undrar... kommer mina fördomar om småstäder att återigen besannas (hata mig inte om ni bor i en småstad och läser detta, jag är från Stockholm och därmed dryg och otrevlig)... efter diverse resor land och rike runt, tex med Kreuger och Emil för ett par år sen, då vi i Varberg mötte bönder med t-shirtar med tryck såsom "får man inte säga negerboll får man inte säga vitlök" och liknande är mina förväntningar på topp. Hur ser dressman-butiken ut? Kan man få sig en latte månne? Står det "bss" sprayat på väggarna? Har alla affärer helg-stängt? Hur många slagsmål hinner jag se under en helkväll på Sala stadt? Går 9 av 10 omkring i träningsoverall? Nej usch, jag är elak. Om Sala kan ge ifrån sig en person som Towan måste det iallafall finnas något fint med staden...eller är det familjen Ahlin jag ska tacka kanske? KLockan 19 ikväll vet jag, då rullar tåget in på Sala station.

Sammanfattning

Eftersom jag flyttar titt som tätt i staden Stockholm för tillfället och allt händer på en gång har jag varit usel på att uppdatera denna blogg. Fast mest har det nog att göra med att jag äntligen fått tillbaka Towe från fish & chips-öarna, och vi har försökt ta igen 2 månaders fucking distansförhållande. Men nu har vi vandrat på rosenmoln sen vi sågs och hunnit med mer på ett par veckor än andra gör på ett hlt liv. Och snart reser vi igen, London är målet. Det enda som är säkert just nu är att vi åker om 2 veckor, så istället för att spekulera mer om det kommer här en stor dos bilder från senaste veckorna. Eller, jag uppdaterar med bilder så snart jag får kameran och usb-sladden att fungera...

Obey your land lord

Land lord i London annonserar ut lägenheter, inget finstilt, bara ärliga krav:

"Free Accommodation for Female in Stunning Location (£1 pw)
Date available: 31/08
This is an offer of accommodation for a single female in the Surbiton area of London. Accommodation is situated in excellent location and is offered in exchange for general housework and providing personal services for the landlord.

Duties include
-cooking
-cleaning
-shopping

This job would suit a single female (you must be aged 18 or over and non-smoker). Ideal for someone who is a student or with part-time work.

Please send photographs and a description of yourself by email. Shortlisted candidates will be contacted. Please note you must include a contact telephone number for us to contact you".

En svensk

"Solenergin, eller snarare bristen på den, har stor inverkan på svenskarnas sinnelag. I Sverige uthärdar man långa vintrar med lite eller inget solsken alls. Från 18 timmars mörker varje dag till ändlösa sommardagar, pendlar den svenska personligheten mellan ytterligheter. När man blir vän med en svensk brukar det vara livet ut. De är som sköldpaddor i vänskapen, långsamma men stabila. De disciplinerade svenskarna ordnar allt i detalj, litar inte riktigt på andra, men är trevliga och bestående vänner".

Ur boken ”Sverige”, Strömbergs förlag.

På promenad i SOFO

Torsdag eftermiddag och jag ger mig ut att gå på östra söder för första gången på ett år. Inte helt planlöst dock, utan med lite shopping på programmet och kanske en lunch nånstans på vägen. Jag går längs med Bondegatan, västerut. Hela tiden har jag gamla skatteskrapan som en slags fond framför mig, den ger iallafall nån slags association till att jag befinner mig i en storstad. Går förbi revolutionschica kafé String och mumlar något om hur vi lever i en skendemokrati, uppbackad av ett kapitaliserat etablissemang. Genast ställer sig alla kafégäster upp och jublar, och jag bärs på folkhopens axlar in i ett rum bakom köket där jag bjuds på rättvisemärkt latte och vin från ”en chilenar-familj som gör non-profit på sin gård”.

Jag hämtar andan ett par minuter och går sedan vidare. Snedluggarna, de ironiska mustacherna och de oversizeade plaggen byts för ett par sekunder ut mot fanatiska trekking-travellers i khaki som planlöst drar runt i drivor utanför Koh Phangan, kanske i hopp om att springa ihop med nåt gammalt liggsår från en vandrigsled i Tibet, vad vet jag. Men redan efter att ha passerat Östgötagatan återgår Bondegatan till sin stilla lunk av politisk korrekthet. Ett par studios, en palestinasjal, Henrik Berggren. I korsningen mot Götgatan står ett par stora grävmaskiner, någon sorts gatuarbete pågår. Mot denna rejäla arbetarkuliss kommer ett par androgyner med perfekt upprullade jeans framskridande. Som en chic accessoar till deras promenad står ett par svärande vägarbetare och spottar snus i drivor bakom sina grävmaskiner.

Jag blir plötsligt hungrig och stannar till utanför Jerusalems Kebab runt hörnet. Varför inte, tänker jag och slår mig ner vid ett skrangligt aliminiumbord på trottoaren. Restaurangen är en pastich på sig själv, med keffa tusen och natt-målningar på väggarna. Turkarna i personalen gör kitchen levande genom att samtliga vara iklädda blå tröjor med ”tre kronor” på. Men min falafel är helt ok i alla fall.

Ut på Götgatan igen. Små butiker avlöser varandra. Men jag letar efter ett köpcentrum, idag är inte småbutiker vad jag söker. Men ingenstans finner jag en galleria. Är det en politiskt medveten strategi, att inte ha några gallerior på söder, tänker jag? På krönet av Götgatsbacken hamnar jag till slut på ”Bruno Gallerian”, med ett spartansk utbud av butiker som nästan alla rear plagg jag inte vill ha. Så erinrar jag mig att det finns ett köpcentrum vid Skanstull, Ringen heter det.

Jag tar mig dit, men går inte in. Jag kan inte. För vid Skanstull kan jag konstatera att trots att pundar-gettot nu nästan är utrotat lever ångestvibbarna kvar, trots något slags försök att modernisera platsen de senaste åren. Och roten till allt ont är fysiskt uppenbar. Det är det mostruösa beläte som huserar själva ”Ringen”.
Vad kan man vänta sig att ett 70-talsmissfoster till hus som går i färgtonerna mörkbrunt, bajsbrunt och orange ska ge en plats, om inte misär och klaustrofobiska undergångsvibbar? Huset står där som en smutsig kanyl nerkörd i ändtarmen på en nerdekad hora. Enda sättet att ge området en chans är att riva hela eländet och göra något radikalt annorlunda av platsen. Jag handlar inte på ”Ringen”.

Jag släntrar sakta österut längs med Ringvägen istället, förbi Vita Bergs-parken. Tankar flyger som små moln genom mitt huvud. Under min vandring ser jag inte så många negrer eller socialbidragstagare, bara en rätt procent inkvoterade blattar för att det inte ska kännas hotfullt för den vita medelklassen. Nån jamaican sitter utanför en affär på Bondegatan och spelar trummor, en zigenare spelar dragspel i ett gathörn, ett par flyktingar från mellanöstern gömmer sig en källare. Allt en perfekt accessoar till bilden av det bohemiska och fria. Det känns tryggt att vara på söder igen.

Mr Noodle

Jag har inte ätit asiatisk mat nu, nej jag har inte ens TITTAT åt jasmisris och kokosmjölk sen en kulen dag i april nån gång då jag magsjuk kom hem till Chiang Mai och insåg att jag höll på att kräkas vid blotta åsynen av ett nudelstånd. Efter det blev det falang food för hela slanten och sedan jag kom till Sverige har jag GLADELIGEN frossat i bröd, riktigt smör, ost som inte är skuren i 3 cm tjocka skivor, barilla-pasta och annat exotiskt.

Men nu, kanske, min asiatiska bojkott snart är över. Kanske. Det KAN bli en eller till och med två skålar med nudlar och annat exotiskt när Towan och jag nu snart ses. Jag tvivlar dock på att vi kommer finna pad thai eller khao pad för 25 baht. Men det ska bli spännande att se vad som händer när jag åter har en tallrik äggnudlar framför mig...

Avlyssnat

Denna konversation mellan medelålders far (F) och tonårig dotter (D) från valfri mindre ort i Sverige avlyssnades på tunnelbanan mellan gamla stan och slussen:

D- Dä här ä gammla stann. Du vätt väll att dä ä här dä åker förr å köppa KNARCK! Alla som ä här i gränndärna ä fulla o köpper KNARCK.
F- Dä finns no mönga sönna ställen här i stöckhölm.
D- Jo men dä ä värst här. Dä ä här dom köpper KNARCKET! Dä har jag hörrt.
F- Ja då skö vi änte åkka ditt då.

Var kommer dom här människorna ifrån? Vad gör dom i en stad överhuvudtaget?

im a drifter...

I'm a drifter, a driftin' drifter
Got no place to call my home no more
I'm a wanderer, a wandering wanderer

/---/

Got no strings to tie me down
Got no cause to hang around
What difference does it make which way I go

/---/

Still I need to stay alive
And who can tell what waits beyond this road
I'm a drifter, a driftin' drifter

/---/

Got no place to call my home no more

En dag med Mikael, del III (roadtrip)

07.14 Vaknar. Jag är fruktansvärt trött på att inte ha någon lägenhet vid det här laget. Även om det har sina fördelar. Funderar igenom senaste veckan. Det snurrar. Idag ska jag och brorsan till vårt landställe utanför Finspång för att hämta material till vårt nya byggprojekt. Ännu mer gärdsgård. Hur gick detta till? HUR???

07.32 Möter upp min bror vid Hornstulls t-bana.

08.19 Stefan plockar ut en gigantisk skåpbil på Statoil i Midsommarkransen. Jag köper en latte och försöker vakna till liv.








08.21 Vi häller i oss latte. 20 mil to go.











08.46 Passerar Södertälje. Min bror stoppar in cd-skivan ”sisu hits” i bilstereon, musik hans crew spelade i sin stridsvagn nere i Kosovo. Jag är mycket spänd på vilka låtar som nu väntar. Först ut är Elvis Presley.

09.41 Vi konstaterar att vi lyckats pricka in kanske sommarens finaste dag för vår resa. Solen skiner som aldrig förr. 10 mil to go.









10.52 Stopp i Viberga köpcentrum utanför Finspång. Vi införskaffar kraftiga arbetshandskar av läder efter att ha konsulterat expediten på trädgårdsavdelningen länge och väl.

10.55 Jag sätter upp en annons för vår nya bygg-bizniz på anslagstavlan utanför köpcentrumet.

11.19 Framme på landet. Vi börjar RASKT lasta in allt material i bilen.

11.23 Stefan bär in ett lik i bilen.






















11.39 Tillverkar vidjor till morgondagens bygge. Stefan kapar grenar medan jag kvistar dem. Sanslöst teamwork.

12.21 Jag begrundar det nyss avslutade bygget på landet.










12.58 Jag är full med grankåda och går och badar.













14.05 Startar bilen för resan tillbaka till Stockholm.

15.23 Stefan håller på att somna bakom ratten. Vi tvärstannar på Sillekorg Öst och njuter av kaffe och hamburgare på Frasses.





15.31 Jag sätter upp ännu en annons för vår bizniz på anslagstavlan för Sörmlandsleden.












15.57 Tillbaka på E4an. Vi lyssnar på sjörapporten. Jag somnar.

16.23 Tillbaka i Stockholm. Stefan släpper av mig i Liljeholmen.

17.21 Msn-date med Towan. 10 days to go.

20.23 Ger mig iväg med väskan på axeln. Suck. Men Carro och Pelle bjuder på middag. Trevligt. Hur denna dag ska sluta står vet jag ännu ej…

Min bror och jag…

…har inlett en ny verksamhet. Av någon anledning har min kulturhistoriska byggar-bizniz expanderat. Så numera är min bror också indragen i det hela. Tillsammans har vi avslutat gärdsgårdsbygget på skärgårdsön. Och i samma sekund vi var klara kommer grannen, Tom, och vill ha en likadan gärdsgård på SIN tomt. Jo men visst. Det kan vi väl ordna. Hur fan hamnade jag i detta funderar jag nu?


Jag värmer en vidja över glöden.

























Stefan och grindstolpen av ek som han satte på plats med ett par spett...

















Titta här vad fint det blev. Nästan klara. Bara lite finputsning kvar. 100 m har vi byggt. Crazy shit.