Snart så

September, månaden då Mikael flyttar utomlands. Om en dryg vecka åker jag igen. Biljett är äntligen bokad och klar. SAS med sina trötta flygvärdinnor får stå åt sidan för danska Sterling som jag aldrig flugit med förut. Nyligen har jag upptäckt att Sterling har nazistregler när det gäller bagage. Varje kilo övervikt bestraffas med 100 piskrapp och 500 kr per kilo ungefär. Det bådar helt enkelt inte gott. Senaste veckan har jag försökt packa ihop allt jag ska ha med mig men det är faktiskt omöjligt att få ner det jag behöver i EN resväska. När jag flyttade hem från Thailand hade jag 7 kilos övervikt och ett handbagage som knappt gick att lyfta men DÅ var det inga problem, den asiastiska incheckningspersonalen log bara och sa "no ploblem mistel". NU får jag bara ha 15 kilo och dessutom vill mina svenska vänner i London att jag ska ta med allt från örtsalt till Oboy när jag kommer. HALLÅ, lägg ner. Denna resa kommer jag inte vara livsmedelskurir. Får jag med ens hälften av det jag behöver är jag överlycklig.

17e september is the day. Än så länge har jag ingen aning om var jag kommer bo eller vad jag ska jobba med, men det blir med all sannolikhet e-handel en stor del av tiden. Jag och Towe har planer. Top secret.

När det gäller att hitta lägenhet i världens dyraste huvudstad så har vi fått ett gäng erbjudanden om olika lägenheter från diverse land lords men jag vägrar köpa grisen i säcken. De två första veckorna kommer vi istället bo i norra delen av stan, i Finsbury Park, där min snälla kusin Anna har lånat ut sin lägenhet medan hon är bortrest. TACK ANNA! Det är så bra gjort av dig och det gör att vi slipper kasta oss över första bästa ställe med råtthål i taket, kackerlackor under heltäckningsmattan och en hyra på 300 £ i veckan.

Kan jag önska mig en lägenhet kanske i 30-årspresent?

Åldersterrorism

På söndag passerar jag det där magiska 30-strecket. Egentligen har jag inte haft några större problem med det. Jag får fortfarande visa leg på systemet och kan åka buss på ungdomsbiljett. Men läget har trots detta förvärrats katastrofalt senaste veckorna. Då nångång upptäckte min en gång i tiden snälla flickvän att jag hade några vita(!) hårstrån nånstans långt inne i min tjocka kalufs. Fråga mig inte hur hon upptäckte dem. Det hade hursomhelt inte varit något problem om hon inte fått för sig att börja rycka loss de där vita håren så fort hon ser dem. Det har resulterat i att hon sitter och pickar i mitt hår så fort hon får chansen, och jag blir sakta men säkert av med fler och fler hårstrån. Lagom till min 30-årsdag kommer jag se ut som skalle-per. Så om ni undrar vad ni ska köpa i present kan jag tipsa om en tupé.

My name is Ahl, Ann Ahl

Ann Ahl är ett namn som kommit upp i diskussioner på sistone i olika sammanhang och jag måste helt enkelt ta upp det här också. Det är en klassiker såklart, men jag blir ändå… fundersam. För hur är man funtad när man döper sitt barn till Ann eller gifter sig Ahl om man heter Ann? Antingen har man en sällan skådad självdistans, eler så är man en väldigt elak förälder, eller helt enkelt otroligt naiv. Det finns 48 personer i det här landet som heter Ann Ahl, två av dessa bor i orten Sexdrega.
Ibland undrar jag om allt bara är en dålig historia berättad av en full släkting en sen kväll, men nej. Allt är sant. Ann Ahl- du är ett dåligt skämt.

Och vinnaren blev...

Ja-högen, med 65% av kläderna. Shiiit. jag fick bara ihop 2 lådor som ska magasineras. I-lands-problem we call it.

Just nu leder ja-högen

Hittills har jag bara lyckats få ner ett par lovika-vantar samt en slips i nej-högen. Det här visade sig vara en tuff uppgift. Jag måste vila lite nu.

Ja- eller nej-högen

Det har varit helg. Jag har hunnit flytta två gånger och nu ska jag snart flytta igen. Det här suger. Om detta fortsätter kommer jag se ut som på bilden i föregående inlägg om, ja, en vecka ungefär. Idag flyttar jag och Towan in hos Fredrik. Sen har vi avverkat alla våra vänner. Inatt mardrömde jag att vi kom till Sverige och hälsade på men ingen ville se oss igen. Vi fick istället bosätta oss under västerbron i en tipi och leva på grillade råttor. Sen vaknade jag med ett ryck och var klarvaken. Towe låg bredvid mig i sängen och sov fridfullt. Rummet vi sov i till bredden fyllt med väskor. Jag tittade runt och skrattade för mig själv. Vi är svåra fashion nerds båda två. Hur i helvete kan vi släpa runt på så mycket grejer? Vi kommer behöva ett eget godståg för att få ut alla våra grejer till Arlanda. Det är inget annat än ett under att jag under ett års tid klarat mig på vad som går ner i en 25 liters ryggsäck. Så, när jag låg där i sängen och inte kunde somna om bestämde jag att IDAG ska jag försöka sortera upp allt i rummet i två högar- ja eller nej-högarna. Får jag ner antalet resväskor jag ska ta med mig till 6 är jag duktig.

Gammal är äldst

...och år 2072 ser jag ut exakt såhär, enligt en högkvalitativ undersökning på st Andrew-universitetets hemsida. De grå tinningarnas charm va? Jag tror jag måste sluta sola så där helvetiskt mycket... men det är ju skönt att jag får behålla håret iallafall. Men jag undrar när exakt min näsa kommer förvandlas till ett orch-tryne? Den som lever får se.