Vallmo över London

I Thailand var en av de första glimtarna av folksjälen jag la märke till de gula tröjor som folk bar på måndagar för att hylla kung Gummiboll IV (det fanns till och med officiella direktiv om att bära gul tröja på måndagar).
I UK är det för närvarande ” the Poppy Appeal” som gäller (symbol for remembrance of the victims of war). Jag ser den lilla vallmo-blomman på nästan var mans och kvinnas kavaj/jacka/kappa/mössa. Hur det är med de officiella påtryckningarna i frågan vet jag inte, men grupptrycket gör säkert sitt. Min uppskattning är att runt nio av tio britter bär denna nu i november. London lyser rött.

Mikael listar #2

Okej, dags för nummer två på listan. Det här var ett av mina absoluta favoritprogram. Konstruktionerna som dosarna byggde ihop såg sjukt goda ut, jag ville vara med och äta av dom, och jag satt på helspänn när skräphögen var i antågande. Nu vet ni förstås vad jag pratar om? Sprak och fest och färg…

rrroadtrip

Nu blir det bildblogg. Söt flickvän tog mig till havet och Brighton igår. Strålande väder och vinande vindar och grymt skönt att jag fortfarande sluppit se snö-sörja och annat vinterbetonat elände.

OK England

Nu har ni firat 5 november en vecka i sträck. Det räcker, please. Igår natt drog folk upp så mycket raketer att det lät som tredje världskriget härutanför. Jag älskar fyrverkerier, det är inte det, det är bara det att ibland är det skönt att sova på nätterna. Så, bränn av de sista raketerna nu och gå och lägg er sen.

Hur var det nu med det brittiska köket?

Jag har inte käkat brittisk mat en enda gång sen jag flyttade hit, om inte indisk mat räknas som brittisk, och här gör den väl nästan det? Anyway, igår slog jag till ändå när vi gjorde en engelsk klassiker med pub, Sunday roast och såklart kolsvart Guinness. Kött, potatis, yorkshire pudding, gravy och diverse kokta grönsaker. Likheten med en svensk söndagsstek var slående och det är väl inte så mycket mer att säga om saken. Sjukt mätt blev jag i alla fall, och efter att ha gott loss på lite fish & chips ikväll avslutar jag den brittiska mat-exposén för denna gång. Kan bli en Shepherds pie nån gång framöver.

Mikael listar #3

Att det skulle vara så svårt att bestämma sig för plats nr 3, men här är den iallafall. En helt vidrig skapelse som jag tyvärr aldrig kommer kunna förtränga helt. Och inte du heller, efter att ha sett det här. Jag säger bara Solstollarna:

Guy Fawkes is the shit

Jag har bara tre platser kvar på den här top tio TV nostalgi-listan nu, men innan jag går vidare med den är det väl dags att berätta lite vad som hänt här i veckan. Inget revolutionerande, ännu, men däremot har det varit en jävla massa fyrverkerier här. Först på Halloween i onsdags, och nu är det fyrverkerier nätterna igenom, inte på grund av Halloween, utan en helt annan högtid. 5 november, för drygt 400 år sedan, försökte en kille vid namn Guy Fawkes spränga houses of parliament här i småbitar i the gunpowder plot, och detta firas nu varje år med ett rejält bombardemang av Londons natthimmel. Nu, i skrivande stund, dånar det lite varstans här eftersom tidpunkten för firandet uppenbarligen är generöst tilltagen. Intressant detta med högtider och ritualer jag inte känt till tidigare...
Ikväll ska jag för övrigt till puben the Crown precis här utanför vårt hus, också det en ritual i sig i det här landet, puben på söndagar. Vi har Towans föräldrar på besök, och vad känns mer givet än att gå till en pub och äta sunday roast?

Fotnot: Guy Fawkes figurerar för övrigt i en utmärkt film med titeln V for Vendetta