Vad är det för ett jävla väder?

Jag har varit på landet och blivit ett med naturen. Så långt allt bra. Röda stugor, ängar och hagar ni vet. Men det finns gränser för vad jag klarar av i regnväg. Regnperioden långt där borta bland risfälten var SÅ mycket trevligare, ja trevligare är rätt ord, än detta envisa, förbannade regnande som aldrig slutar! Det har varit 13 grader och regnat ända sen jag kom hit för fan! Lägg ner!

En, EN gång förra veckan såg jag solen och lite blå himmel skymta fram, lite snabbt. Så jag försökte hinna med att sola och bada och torka på de fem minuter jag beräknade att jag hade på mig innan solen skulle gå i moln igen, men när jag låg i vattnet kom ett superstort , supergrått moln, fyllt med regn, och målade över sol och blå himmel och parkerade precis över den lilla bit av jorden där jag befann mig. Temperaturen föll med 20 grader och sjön frös till is. Sen dess har det där jävla blygråa molnet stannat kvar utan att flytta sig det minsta. Jag blir galen! Jag trodde att jag safeade när jag kom tillbaka till Sverige mitt i sommaren, men nej, då är det tidernas värsta regnoväder och allt och alla regnar bort. Är det straffet för att jag bott i tropikerna ett år? ”Haha du ska inte tro att du kommer undan svensk snålblåst och höstkyla!”, skrattar vädergudarna. ”Vi ger dig den kallaste och blötaste sommaren ever moahahaha!”
Ironiskt nog klarnade himlen lite när jag närmade mig Stockholm, vad nu det kan betyda...

Så nu är jag alltså tillbaka i stan och hej vad det går och snart har halva sommaren gått och jag har inte hunnit med en tiondel av det jag tänkt hinna med hittills. Men NU är det dags att inleda 50 dagars nonstop arbete för mig. Vill ni mig nåt så bor jag hos Carro from imorn. Hon har åkt till London och jag har hennes lägenhet för mig själv. Äntligen lite lugn och ro.