När blir man svensk?

Ikväll ska jag och fröken Ahlin iväg på en expedition till IKEA vid Wembley. Det är märkligt det här med IKEA. Jag har alltid avskytt det stället, men sen jag gav mig av från Sverige har jag börjat se IKEA i ett helt nytt ljus. Det går nämligen att köpa både svenska köttbullar, lingonsylt, glögg och pepparkakor på IKEA. Och på sistone har något märkligt inträffat i mitt liv, nu när jag varit "utlandssvensk" i över ett år. En sentimental ådra har vaknat i mitt inre och jag har aldrig känt mig så svensk som nu, och jag har inte förrän nu på allvar insett hur viktiga vissa saker är från hemlandet.

Jag har tidigare dissat nationella ikoner som en tramsig liten mindsommarstång på bordet i sommarstugan eller Dalahästar och liknande. Men nu ser jag dem i ett nytt ljus, ta adventljusstaken till exempel. Jag har inte haft en längtan efter en adventsljusstake någonsin i mitt liv tror jag, men nu känns det plötsligt otroligt viktigt att ha en, likaså ser jag verkligen fram mot att fira en svensk jul med Towe och min kusin Anna här i London, eller gå och titta på Luciatåget i svenska kyrkan. Men jag tror att detta är halva poängen med att flytta utomlands, iallafall för mig, att hitta de här sakerna som verkligen betyder något, och då är nationella symboler avgjort viktiga. Jag laddar in idylliska hemlandsminnen i dem och den blir en del av min identitetskonstruktion, för att blanda in lite etnologi i det hela. Hänger ni med? Jag blir för att uttrycka det kortfattat mer svensk ju mer jag är ifrån Sverige, och nu vet jag att vare sig jag bor i Asien eller Europa framöver kommer det alltid stå en adventsljusstake i mitt fönster i december, och ikväll ska det inhandlas en på IKEA.