En helt vanlig tisdagskväll på andra sidan jorden

…tänkte jag iaf. Jag satt i min ateljé högst upp i huset och skissade. Egentligen var jag uttråkad och önskade att något oväntat skulle inträffa. Det var då jag hörde de långa, utdragna snyftningarna från bottenvåningen. De övergick sedan till ångestfyllda skrik och slutligen lät det som om någon höll på att sprättas upp levande nere i köket. Bilder av psykade blodiga barnlik från typ ”sjätte sinnet” flimrade för mina ögon. Jag blev stel av skräck och började svettas floder. Jag ropade på T men hon gömde sig i sovrummet och vägrade komma ut. Det var vidrigt. Ljudet fortsatte. Efter att ha försökt vänja mig vid tanken att jag hädanefter skulle få stanna på 3e våningen i mitt hus resten av livet och leva på kackerlackor och klorerat kranvatten fattade jag mod.

Jag gick motvilligt ner för trappan och ut i köket men såg inget lik, det var helt tomt i köket. Nu lät det som ljudet kom från den mystiska baksidan av huset istället. Jag var omanligt rädd och svalde hårt. Sen smög jag ut i tropiknatten med en ”Kiwi Brand” slakthuskniv i handen. När jag kommit runt till baksidan av huset slog mitt hjärta lika hårt som Rocky Balboa fistfightar. Men baksidan var också tom, sånär som på en katt som glodde argt på mig.

Jag blev totalt förvirrad och låste ytterdörren och gick upp igen. All denna skräck krävde ett toalettbesök. Inne i badrummet kunde jag inte låta bli att titta ner i badkaret (fråga mig inte varför). Det var då jag blev övertygad om att jag var med i en ny skräckfilm. Det myllrade upp svarta skalbaggar ur golvbrunnen i badkaret. Jag skrek högt. Jag förstod inte vad som hände.
Förmodligen var det den frireligiösa missionärs-sekten i grannskapet som frammanat poltergeistrar och annat otrevligt för att tvinga bort mig från deras helylle-community.

Jag gjorde en magisk ritual för att driva bort allt ont. Sedan fyllde jag badkaret med kemiska bekämpningsmedel och tittade med iskall blick när skalbaggarna kämpade för livet i giftsörjan.
De har inte kommit tillbaka.
Barnliket däremot vet jag inte vad jag ska göra med. Jag ska pröva med att gå till en häxdoktor nu.